Växelriktaren är en effektjusteringsanordning som består av halvledarkomponenter, vilka huvudsakligen används för att omvandla likström till växelström. Den består generellt av en boostkrets och en växelriktarbryggkrets. Boostkretsen ökar solcellens likspänning till den likspänning som krävs för växelriktarens utgångsstyrning; växelriktarbryggkretsen omvandlar den ökade likspänningen till en växelspänning med en gemensam frekvens på motsvarande sätt.
Växelriktare, även känd som effektregulator, kan delas in i oberoende strömförsörjning och nätansluten användning enligt användningen av växelriktaren i solcellssystem. Enligt vågformsmoduleringsmetoden kan den delas in i fyrkantsvågväxelriktare, stegvågväxelriktare, sinusvågväxelriktare och kombinerad trefaväxelriktare. Växelriktare som används i nätanslutna system kan de delas in i transformatorväxelriktare och transformatorlösa växelriktare beroende på om det finns en transformator. De viktigaste tekniska parametrarna för solcellsväxelriktaren är:
1. Nominell utgångsspänning
Den fotovoltaiska växelriktaren ska kunna mata ut märkspänningen inom det tillåtna fluktuationsområdet för den angivna ingångslikspänningen. Generellt sett, när den märkta utspänningen är enfas 220 V och trefas 380 V, specificeras spänningsfluktuationsavvikelsen enligt följande.
(1) Vid drift i stationärt tillstånd krävs det generellt att spänningsfluktuationsavvikelsen inte överstiger ±5 % av nominellt värde.
(2) Vid plötslig belastningsändring får spänningsavvikelsen inte överstiga ±10 % av nominellt värde.
(3) Under normala driftsförhållanden bör obalansen i trefasspänningsutgången från växelriktaren inte överstiga 8 %.
(4) Förvrängningen av spänningsvågformen (sinusvåg) för trefasutgången får i allmänhet inte överstiga 5 %, och för enfasutgången bör den inte överstiga 10 %.
(5) Avvikelsen för frekvensen för växelriktarens utgångsspänning från växelriktaren bör ligga inom 1 % under normala driftsförhållanden. Utgångsspänningsfrekvensen som anges i den nationella standarden Gb/t 19064-2003 bör ligga mellan 49 och 51 Hz.
2. Lasteffektfaktor
Storleken på effektfaktorn indikerar växelriktarens förmåga att bära en induktiv last eller kapacitiv last. Under sinusvågsförhållanden är effektfaktorn 0,7 till 0,9 och märkvärdet är 0,9. Vid en viss lasteffekt, om effektfaktorn för växelriktaren är låg, kommer växelriktarens erforderliga kapacitet att öka, vilket resulterar i en kostnadsökning. Samtidigt ökar den synbara effekten hos växelströmskretsen i det solcellsbaserade systemet, och kretsströmmen ökar. Om den är stor kommer förlusten oundvikligen att öka, och systemets effektivitet kommer också att minska.
3. Nominell utgångsström och nominell utgångskapacitet
Nominell utström avser växelriktarens nominella utström inom det angivna effektfaktorområdet för lasten, enheten är a; nominell utgångskapacitet avser produkten av nominell utspänning och nominell utström för växelriktaren. När effektfaktorn är 1 (dvs. ren ohmsk last), enheten är kva eller kw.
Publiceringstid: 15 juli 2022